saknar det "normala" livet
vill inte ha mer sjukhusmiljö
vill slippa se dig sjuk och svag
vill kunna bestämma att vi sover hos dig inatt, köper hem godis och ser på film
kunna kramas
bara leva
jag saknar att leva som en normal 
mitt liv har varit allt ifrån normalt hela tiden
inte äns nu kunde jag bara få leva o ha det bra
jag förstår inte vad det är jag gjort fel
varför just jag förtjänar det här
eller är jag bara slumpmässigt vald?

men jag är stark och klarar det
jag brukar klara det
men är bara jävla trött påt

och nu är vi ersatta och du är inte som du en gång var, du är inte du och det gör mig också ledsen