jag känner mig nästan lite tjatig
men kan inte hjälpa att det ända mitt hjärta skriker är
"jag saknar emil!"
nu har det gått en månad
en hel månad
jag trodde aldrig det här
aldrig såhär länge
allt är som en dimma
jag har levt i dimma i en månad
o dimman vägrar försvinna
jävla dimma!